Kapitel VIII i FN-stadgan: vad det är och varför det är viktigt-FN: s universitet

2014•08•26

Luk Van Langenhove

Peackeepers och icke-statliga biståndsarbetare

UN Photo / Marco Dormino

Kapitel VIII i FN-stadgan ”ger den konstitutionella grunden för regionala organisationers deltagande i upprätthållandet av internationell fred och säkerhet för vilken säkerhetsrådet är primärt ansvarigt”. Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) definierar sig som ett regionalt säkerhetsarrangemang enligt kapitel VIII i FN-stadgan. Vad betyder det? Kan det betyda mer?

***

när FN-stadgan utarbetades gynnade vissa en centraliserad säkerhetsorganisation, andra föredrog en regionaliserad struktur. I slutändan, när stadgan slutfördes 1945, rådde det universella tillvägagångssättet.

ändå ägnades ett helt kapitel — Kapitel VIII — åt regionala arrangemang och villkoren för deras förhållande till FN på området för fred och säkerhet.

få anrop av kapitel VIII: s bestämmelser gjordes under kalla kriget. Men när det bipolära världssystemet kollapsade och skapade nya globala säkerhetshot, orsakade explosionen av lokala och regionala väpnade konflikter ett förnyat intresse för regionala organisationer och deras roll i upprätthållandet av regional fred och säkerhet. FN tvingades erkänna sin oförmåga att enbart bära ansvaret för att tillhandahålla fred och säkerhet över hela världen. Det började överväga potentiella möjligheter att utveckla samarbetsrelationer med regionala organisationer.

FN: s generalsekreterare Boutros Boutros-Ghali gav den första drivkraften när han talade till FN: s generalförsamling den 18 December 1992 om en ny era av möjligheter till regionala arrangemang. ”Regionala åtgärder kan inte bara lätta bördan för (FN: s säkerhetsråd) utan också bidra till en djupare känsla av deltagande, konsensus och demokratisering i internationella frågor”, sa han.

sedan dess har FN tagit olika initiativ för att förbättra regionala och globala säkerhetspartnerskap. Generalsekreterare har varit värd för möten på hög nivå och retreater för regionala organisationer inklusive OSSE. FN: s säkerhetsråd antog Resolution 1631 om samarbetet mellan FN och regionala organisationer för att upprätthålla internationell fred och säkerhet 2005, efter att ha hållit flera debatter om ämnet.

denna utveckling får mig att göra tre observationer.

för det första, trots FN: s ansträngningar sedan det kalla kriget för att stärka banden med regionala organisationer, är formaliserat och systematiskt samarbete mellan dem fortfarande begränsat.

för det andra är framstegen med att öka samarbetet sporadiskt. En av anledningarna till detta är att processen drivs av FN: s generalsekreterare och FN: s säkerhetsråd. De strategiska riktlinjerna för de senare påverkas starkt av dess roterande medlemskap, och erfarenheten har visat att det ofta är icke-permanenta medlemsstater som främjar debatten.

för det tredje, eftersom regionala organisationer är mycket olika och inte alla har mandat eller kan utföra fredsbevarande, fredsbyggande eller medlingsoperationer, har debatten något skiftat från en omfattande till en ad hoc.

men medan pragmatism kan vara värdefull, kvarstår utmaningen hur man väver de ofta olika syftena och målen för regionala organisationer i ett globalt multilateralt styrningsperspektiv.

den enda vägen framåt förefaller mig vara att skapa ett forum för förtroendeskapande mellan de olika regionala organisationerna och FN på högsta nivå. Detta kan göras genom att skapa en global mekanism för inlärningsöverföring från en organisation till en annan eller från ett fall till ett annat. Varje regional organisation arbetar i ett specifikt sammanhang, men de står alla inför liknande utmaningar och problem. De har därför ett intresse av att utbyta information och dela med sig av sina respektive erfarenheter och bästa praxis vid genomförandet av sitt uppdrag.

OSSE har redan sedan 1999 sin egen plattform för kooperativ säkerhet, på grundval av vilken den erbjuder sig som en samordnande ram för organisationer som arbetar för säkerhet inom sitt område.

den interregionala dialogen om demokrati, organiserad av det Stockholmsbaserade Internationella institutet för demokrati och Valhjälp, en mellanstatlig organisation med 25 stater från alla delar av världen, erbjuder en annan global plattform för öppet utbyte mellan regionala organisationer, en modell som kan utvidgas till andra områden som konflikthantering och medling.

FN arbetar alltmer tillsammans med regionala organisationer i sina medlingsuppdrag. Det skulle kunna fortsätta att stärka medlingens roll i fredlig lösning av tvister, konfliktförebyggande och lösning genom att ta ledningen för att skapa en global interregional dialog om medling som samlar FN och regionala organisationer. Detta skulle bidra till att avslöja potentialen hos regionala organisationer för att hjälpa FN att hantera de komplexa säkerhetsutmaningarna i dagens värld.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.